sorg och glädje...

Igår och idag har solen visat sig från en härlig sida. Gårdagen var dessutom härligt vårvarm och vi var ute och lekte en bra stund. Lite kallare idag, men en promenix och lite utevistelse har det blivit ändå.

Ibland händer saker som man inte kan förstå, och stora VARFÖR är det enda som man kan tänka... Så blev det denna helg tyvärr. En gammal vän förlorade sin dotter tragiskt i fredags, och mina tankar har mer eller mindre ständigt varit med familjen. Det bubblar gråt inombords, och det är så ofattbart att man inte ens vill försöka förstå... Tacksamheten över att man själv har kvar alla i sin familj är stor, men sorgen man delar med familjen som just förlorat en stor del är ofantlig.

"En dag skall jag vandra på himmelens ängar,

i solsken som aldrig sluter sin port.

Där skall jag le mot strålande änglar

och glädjas som ingen på jorden har gjort.

En dag skall jag hålla i heliga händer,

skall möta dem som gick bort från mig här.

Där skall jag sjunga till himmelens orglar

sången om Herren som håller mig kär."