Mirakel

Idag för 3 år sedan föddes en liten kille som kallades "tvilling 1" och vägde strax under 1700g, och hans tvillingbror "tvilling 2", som var närmre 500g än ett kilo... Deras födelsedag inträffade alldeles för tidigt - allt för att "tvilling 2" skulle få en chans att få leva. Det blev många osäkra veckor då ingen visste om det skulle bli en eller två små killar som fick komma med hem från sjukhuset. Dag efter dag gick i "bunkern" där det är varmt, tyst och mörkt. De små bebbarna satt "känguru" hos sin mamma och pappa, och efter diverse dip´ar vände det så sakta men säkert. Kuvöserna blev till värmesängar och slutligen vanliga sängar. CPAP´en blev först ett minne blott för "tvilling 1" och efter ytterligare en tid även för "tvilling 2". Hoppet om att få med två killar hem ökade för varje dag.
Neonatalavdelningen blev vårt hem, personalen vår familj och världen utanför stod mer eller mindre still... Efter nästan 3 månader fick vi så äntligen åka hem - hem, med båda våra små killar. Alla tillsammans för första gången! Det var inte en första tid utan oro eftersom "tvilling 2" fortfarande var under bevakning, men vi var iaf hemma.

Två stycken underbara, pigga, livliga 3-åringar har firats idag och glädjen och tacksamheten över att vi fick med båda hem är otroligt stor - speciellt en dag som denna! Vi nosade på döden, men slapp möta den. Med stor tacksamhet tänker vi på alla läkare och övrig personal som vi mötte under BB-tiden före killarna kom, och på alla underbara nere i "bunkern" som arbetar med dessa sjuka små barn. De är guld värda!!!

Härligt pilligt med paket... :)

Provcyklar "nya" cyklarna...